Underbart väder och massa energi infinner sig hos mej nu=)
Helt sjukt vad lite sol kan göra!!
Jag verkligen älskar denna årstiden!!!! Förvisso kunde jag vara utan leran innan den torkar upp men jisses så underbart det är med vår!!!

Idag styrde kosan ut på läppe till Marie där vi skulle träna lite!
Vi möttes upp hemma hos henne och plocka ihop saker att ta med för spårläggande.
   (alla små bilder i dagens blogg är självklart klickbara)
Jag la ett rakt enkelt spår till Nixon med mycket blod då han förut haft svårt att ta spåren bra...
Sen Lorenzo fick ett svårare med en böj och en rät vinkel.
Spårena fick sedan ligga medans vi åkte tillbaka upp till marie där vi rastade av alla 4benta och sen plockade fram dummisarna.

Vi la ut ett ganska stort sök med massor av dummies som Lorenzo och Gäspa fick dela på.
Båda hundarna jobbade kanon bra och dagens apportering gick som en dans!
Lorenzo flackade inte nått i söket och Nixon fick bara sitta med å vara passiv hehe.
Gäspa jobbade kalas bra hon oxå och efter att Matte fick hämta en boll så blev överlämnandet kanon oxå!! Super snyggt!
     
Efter söket så var hundarna trötta och törstiga efter massa jobb i solen så vi gick upp till Marie där det bjöds på varm smörgås å kaffe!
Gott gott då man varit ute en stund!
Vi satt ute i solen å fikade medans vovvarna busa lite och fick paus från allt arbete=)
Mycket trevligt och det smakade gött!
Då vi var klara packade vi in oss i bilarna igen för att åka ner och låta hundarna ta spåren som då legat i några timmar.
Jag tog Lorenzo först som var lite halvsåsig och jag trodde då att han kanske skulle kunna vara lugnare i spåret... men ICKE haha!
Det slog tyävrr över och han slog massor i spåret men fick upp det på nytt... så höll det på... men han tog sig till spårslutet och fann klöven!
Men åter igen överslag och han går då med klöven i munnen å pinkar (nedrans hund).
Nåväl... jag har inga ambitioner att gå vidare med spårningen på honom ändå.

Sen fick Nixon komma ut och han var mer taggad än vanligt.
Satte honom vid spårstart och han tog självmant upp spåret och började jobba fint.
2 tillfällen kom han från spåret men hittade tillbaka själv.
Han jobbar super fint och stressar inte alls som Lorenzo!
Väl framme vid klöven kan jag lova att Nixon växte 2 meter och blev sååå stolt över sin trofé som han spårat upp=)
Massa beröm och självklart fick han bära klöven till bilen.
     
Nu har jag iallafall 2 trötta hundar här hemma som ligger och snarkar för fullt haha!