blockerad...

Kroppen blir som blockerad.
Jag kan inte förklara hur jag känner... jag kan inte själv förstå...
Sen mamma var så sjuk så får jag panik i sånna här lägen... allt bara brister i mej och tårarna rullar ner för mina kinder.
allt kommer över mej vad som hänt....
Vill få alla förstå, men hur? jag förstår ju inte själv.
Hur länge ska denna rädsla gro i mej?
Hur hanterar man sånt...?
Tårar....

Nämen lilla vännen....

Du kanske behöver prata med nån utomstående. Har varit i nån liknade sits och ibland är det faktiskt skönt att prata ut med nån som inte känner en.

Krammmmmm

Förstår dig. Allting är piss just nu. Eller ja det är lite bättre. Rädslan gick och gnagde i mig. Dag ut och dag in väntade jag på att det som inte fick ske skulle hända. OCh nu har det hänt. Han gjorde det...



Men vi är ändå bästa vänner. Han är fortfarande min trygga hamn och jag har tillit till 100%.

Det finns ju sk hjälplinjer också som man kan ringa. Vill inte pressa dig vännen bara ge förlag på vad som finns att tillgå.

Kramar i massor

Sv: Nej jag vet att det inte var om en kille utan jag vet om den där. Känslan du menar. Har levt med den i ca 2 månader.

Ohh gumman, jag förstår att det är en rädsla som är svår att få bort.



Du vet att jag finns här

KRAAAAAAAAAAAAAAAAM

Hejsan, hoppas att du känner dig ngt bättre?



tack gumms

kramar, ringde dig idag

Hej! Du har fått många råd redan.



Jag tänkte bara säga att du som vanligt har inspirerande bilder. Kram!