Idag har Nixon och jag haft kursavslutning i agilitykursen vi gått.

Ena ledaren filmade olika tillfällen som vi fick på skiva nu på avslutningen... väl hemma kikar jag på eländet och känner mej så bortgjord! Jisses!

Jag ser ut som världens mest oengagerade människa som lullar runt och pekar lite hit och dit... skräckexempel! Usch!

Men de e bra att man blir medveten om hur man ser ut iallafall haha! PHU!

Haha ibland blir man en slagen hjälte och knappt orkar hålla sig vaken ;-)
Min lilla kärlekspralin!